Ceramic Artist

I går tog vi tåget från Coimbatore till Trivandrum, en 10 timmars ansträngande resa i ett högljutt skrangligt tåg. Jag tror inte att de vagnarna har bytts ut sedan engelsmännen lämnade landet på 40 talet. Men vad kan man begära för en biljett till 30 kr, Katarina som är över 58 fick reducerat pris och betalade bara 18 kr. Av förståeliga skäl var first Class utsålt när vi skull köpa biljett så vi fick nöja oss med Second Class Sleeper. Som definitivt blev en speciell Indisk upplevelse.
Men till trots för omständigheterna var resan bra, det som skulle fungera fungerade, fläktarna i taket, toaletterna var rena, vagnarna var rena, försäljare kom med mat hela tiden om man ville ha det och ytterdörrarna stängdes aldrig. De var en del av luft draget, annars blev det för varmt i tågvagnar. Värmen stiger ju längre ner i Kerala man kommer.

Till slut kom vi utmattade fram till Kovalam, i över 30 graders värme. Till vårt hotel Maharaju Palace. Det ligger så nära havet att jag hör vågorna från den Indiska oceanen där jag sitter nu på terassen.
Och en perfekt oas att återkomma till verkligheten, från vår vistelse i Coonoor. Även om Coonoor var närmare verkligheten på många sätt än vad turisternas Kovalam är.

Jag var här i Kovalam för 3 år sedan, turistnäringen har ökat absolut, med allt vad det innebär, både positivt och negativt. I Coonoor sysslade folk med sitt och brydde sig inte om oss, vi var mest ett spännande inslag i det verkliga Indien. Här i Kovalam är de väl medvetna om oss, för att de lever av oss. Samtidigt är det positivt är de också lever här sida vid sida om oss turister, Kovalam är en levande stad. Folk bor här det är inte bara tillrättalagt för oss. Går man längre bak i bakgatorna finner man de vanliga affärerna och det vanliga livet till skillnad från strandpromenaden. Och befolkningen badar också i havet.

Jag gillar sådana ställen där turisterna inte har tagit över helt, utan befolkningen fortfarande sysslar med det de alltid har gjort innan vi kom.

Vårt besök på Smyrna Home i Ooty i söndags får bli nästa inlägg, som kommer någon gång de närmaste dagarna.

Några sista bilder från Coonoor, det är nu vår sista behandlingsdag här på Ayurveda Retreat Hospital. Och igår gjorde jag min sista vandring här upp till en av de högsta topparna. Under tiden som vi har varit här har Mimosan börjat blomma, det fanns fullt av den på fjället. På vägen hem mötte vi några apor som var mest intresserad i något annat än av oss, därför kom vi dem ganska nära. Antagligen vana vid människor.

Tiden här har varit fantastisk, vi har blivit väldigt väl omhändertagna, massörerna är väldigt duktiga, alla med stora hjärtan och stor omsorg om oss klienter.
Vår kock Chagan lägger lika stor kärleksfull omsorg på maten i köket, hemlagad indisk otroligt god vegetarisk kost. Med nya rätter var dag, aldrig det samma under dessa två veckor vi har varit här.

Behandlingen här har så långt gett mig en lugnare arm, eftersom det är en gammal skada ser jag det som ett livslångt projekt att ta hand om den, så att den kan fungera så bra och så länge som möjligt, eftersom jag är väldigt beroende av den i mitt yrke.
Just nu känns den friare och mer avslappnad än på länge, rörligheten kommer nog aldrig att förändras men om jag kan få igång fler muskler och få en friare känsla i armen så är jag nöjd. Just nu känns det så.

Imorgon reser vi en dags tur till Ooty, för att besöka Smyrna. Ett välgörenhetsprojekt som min syster Birgitta och hennes man Bernt Håkansson är engagerade i. Eftersom jag har hört så mycket talas om detta, ska det nu bli väldigt roligt att själv få se och uppleva vad de har berättat om.

På måndag tar vi tåget ner till Trivandrum i Kerala, en 10 timmars tågresa till en kostnad om 80 kr för 3 personer….resten av veckan ska vi tillbringa i Kovalam med att bada, sola och njuta av värmen, upp mot 33 grader på dagen visst!
Till skillnad från här i fjällen där temperaturen kommer upp i 20 – 25 grader om dagen, väldigt behaglig temperatur för retreat.

Jag återkommer med mer om Smyrna och tågresa senare.

Mitt huvud har verkligen tagit semester denna veckan, alla behandlingar, Yoga, meditationer, måltider, vandringar , hela själva tillvaron här med frisk luft i fjällen och dagliga rutiner, gör att man gärna läser en bok emellanåt men lika gärna kan sitta och glo rätt ut i luften utan en tanke i huvudet och tycka att det är ok.

Här är kvinnorna som masserar oss, fantastiskt duktiga!
Mina behandlingar har nu gått över till massage scrub, med örter ( ser ut som kaffesump), en massage som verkligen går på djupet och man känner sig som att man har varit igenom ett träningspass efteråt, då är det bara att vila sig och ta hand om sig själv, på eftermiddagen får jag “Dhara” behandling, terapeuterna häller en stråle med varm sesamolja över pannan, otroligt avslappnande, men man är ganska utslagen efter den behandlingen också. Och som tidigare kommer gärna tårarna rinnande då man minst anar det, alla här tar så väl hand om mig att det känns helt ok. Som Deela en av mina terapeuter sa ” crying is Ayurveda, bless your tears”. Eller Neela som sa “just emotions? no problem?” och så är det ju, det är bara känslan som kommer och sen går då jag har känt på den och accepterat den, inget stort problem jag bär på och gräver ner mig i. Känslan släpper taget, sen är det så mycket lättare att skratta för det gör vi också en hel del, tro inte annat!
Yogaläraren, Dr Parthipan har en bra kommentar som han repeterar ofta med ett stort leende, “feel your pain, enjoy your pain, no pain, no gain.” När vi sträcker de ömmaste musklerna så gott det går….

Jag har sluppit den värsta bittra medicinen som jag närmast kastade upp till slut när jag skulle svälja den, kroppen ville bara inte ta emot den.
Jag är väldigt tacksam för att slippa den, den var för jävlig…..

För er som nu är intresserade av att ta reda på mer om det här stället har de en web adress: www.ayurveda.com

Man känner sig också ganska skör, att ge sig ut i det verkliga bråkiga och stökiga Indien har verkligen varit en påfrestning ibland. Det är bara skönt att komma hem igen. Men samtidigt är det ju väldigt roligt, att inte veta var jag är någonstans och bara stänga in sig i en stängd bubbla är inte något för mig, jag vill ut och se var jag är. Men här har det känts som att några gånger i veckan räcker, absolut inte varje dag. Det orkar man inte med.
Men vi har varit i Ooty och Coonoor, stökigt och högljutt och väldigt Indiskt…….!!

Dessvärre har bilderna från de här utflykterna försvunnit från kameran, jag har på något sätt klarat att ta bort dem………oklart hur.
Bilderna nedanför kommer från vår första utflykt i Coonoor.

8;de dagen och huvudet har slutat att jobba övertid, jag är mer och mer i nuet och känner mer och mer vad jag har behov av. Just nu stillhet.

Varför är jag här och gör den här retreaten?
Mest för att jag är nyfiken, har alltid intresserat mig för alternativa vägar till hälsa, oftast inga enkla vägar, man får göra en insats och jobba en del. Men då kommer också resultaten och förändringarna. Eftersom jag nu är här låter jag dom jobba med min vänstra arm som jag har haft en skada i sen jag var 12 år. Och har nu muskel smärtor i hela vänstra sidan, inget som hindrar mig i mitt dagliga liv men kroppen bär på det och mycket annat i den vänstra sidan som sakta men säkert kommer upp under behandlingarna som känslor, mycket från barndommen som har gett resultatet av det livet jag lever idag.
Det är mycket som rensas ut både fysiskt och känslomässigt under dessa behandlingar, och livet blir därmed rikare och vackrare med fler nyanser och fler sidor.

Nu återvänder jag till stillheten.

Stillheten varade inte så länge, vi blev bjudna på bröllops lunch, äkta indiskt arrangerat äktenskap. Osäkert om brud och brudgum hade mött varandra tidigare……men vackert och färgstarkt var det och högljutt!

Första gången de flesta möter den Ayurvediska filosofin är när man börjar gå på Yoga. Ursprungligen kommer Yogan från Ayurvedan och är en del av den. Men det tänker inte så många på eftersom yogan ofta har blivit en västlig variant som ska “passa oss”. Och man talar inte så mycket om det i de otaliga yogaklasser som finns runt om.

Men så är det, vi som går på Mudita Yoga i Baskemölla hos Kent och Connie vet . Yogan vi gör här och pranayama meditationen om kvällen är mycket de samma övningarna (Asanas), klassisk Hatha Yoga.

Många har väl också läst om de olika doshorna, personlighetstyperna i någon veckotidning, Vata, Pitta, Kapha och vad de bör äta och undvika i sitt dagliga liv. Det här och yogan är en del av Ayurvedan men en väldigt liten del. Här på den Ayurvediska retreaten är det också behandlingarna, maten, medicinerna, samtalen med doktorn, pranayama meditationerna, yogan och hela stämningen man faller in i av helheten.

Vi får behandlingar 2 gånger om dagen, ordinerade av läkaren efter vilket behov och dosha vi har.
Behoven ses ut från helheten av det som läkaren ser och det du berättar, ju mer man berättar desto mer får man ut av behandlingen och läkaren är duktig på att ställa frågor om de sakerna du kanske själv inte tänker på som viktiga.
Just nu får jag “Pichil” (oljebad) en gång om dagen. Den varma oljan hälls över kroppen av två terapeuter, på eftermiddagen får jag massage med oljor och varma omslag för vänster arm, skuldra och höft. Behandlingarna rensar kroppen på olika sätt och sätter igång processer både fysiskt i kroppen och känslomässigt. Mina oljebad sätter tydligt igång tårarna och jag tänker att det är helt ok, tårar rensar de också och jag blir trött i kroppen, inte så att jag somnar men bara trött så det är bara att vila mellan varven och ta hand om sig själv.

Varje dag är vi ute och går mellan landsbyarna här. Byarna klättrar upp längs med fjällavsatserna, och det man först och främst lever av här är the. Det finns många the fabriker bland alla the odlingar. Allt detta the gör landskapet väldigt ljusgrönt och vackert, folk är vänliga hälsar och ler, alla vet ju var vi kommer från. Skrattar gör vi också här, otroligt mycket åt allt möjligt , man gör väl det ju mer avslappnad man blir kanske………

Idag har vi ätit lunch på en tempelfest, maten serverades i en skolmatsal, i en primaryschool full av elever som gärna ville bli fotograferade. Resultatet kan ni se här nedanför.

Jag är i Indien, strax norr om Kerala i Tamil Nadu, närmaste stad heter Coonoor.
Här ska jag vara i 2 veckor, sedan reser vi vidare till Kovalam i Kerala för att vara vid havet en vecka.

Här bor vi på Ayurveda Reatreat and Hospital, ett fantastiskt ställe om man är intresserad av ayurveda behandlingar.
Dagarna börjar kl 6, då får vi morgon medicinen därefter Yoga fram till frukost. Maten är fantastisk, vi har en kock från Rajhastan som lagar fantastisk god vegetarisk mat. Man går aldrig hungrig och man ser fram till varje måltid. Medicin får vi till varje måltid, som regel i tablett form. Men det är en dryck som vi får två gånger om dagen, då är det bara att hålla för näsan och svälja ner så fort man kan, den är bitter och helt för jävlig……….men allt annat här överväger för den shoten, så vi tar den. Vi får också en shot som vi kallar “portvins” shoten efter lunch o middag som är riktigt god. Den innehåller örter med lite alkohol i, örter är innehållet i all medicinen.
Nedanför ser ni dagens frukost, granatäppeljuice, välling, grönsaksgryta och friterat bröd, papaya och chaithe, faktiskt riktigt gott även om det kanske inte ser ut så. Det serveras olika frukost var dag, ibland ris, gröt eller välling, pannkakor, alltid med frukt som du får äta hur mycket du vill av.

Förutom att vi äter god mat och får div. Mediciner , går dagarna åt till Yoga, massage behandlingar, pranayama meditation, vandringar runt på landsbygden här, en och annan utflykt till marknader, te museum och andra byar runt omkring.

Retreaten ligger uppe i fjällen i Tamil Nadu, ca 2000 meter över havet, några km utanför Coonoor. Luften är tunn och landskapet är fyllt av te odlingar. Jag har aldrig tänkt på hur te buskar växer och absolut inte hur vackra te odlingarna är. Varje vandring innebär vandring i te odlingar eller på vägen med utsikt över dem, uppöver eller nedöver bergssluttningarna. Och man slås av de skira och intensivt ljusgröna färgerna i solljuset. Det finaste teet plockar man av de skiraste toppbladen, ju äldre blad desto sämre te. Det finaste teet kallar man Orange pekoe.

Jag kommer att fortsätta att skriva om mitt uppehåll här, när jag får tid och lust, så följ med!

New cylinders on their way, they just need some glaze and one more firing. They are bigger then the earlier ones, between 35 – 45 cm wide and 25 – 30 cm high.

The theme is “Shelter” something that covers you and let you sense the feeling of safety.
It´s almost that the size of these cylinders invite you to rest inside, something that cares for you.

Jag sjunger i Österlens Projektkör, vi har övat in A. Vivaldis, Gloria och första satsen av Juloratoriet av J.S. Bach under hela hösten, med ledning av Annika Nilsson. Nu börjar det närma sig konsert och vi finslipar.

Den 4 januari 2015, kl 17 är det dags i Södra Mellby Kyrka och ni är varmt välkomna att komma och lyssna. Biljetter kostar 120 kr och kan köpas i Kiviks Bageri & Kafé samt Bokvaruhuset i Simrishamn.

Förutom kören spelar musikerna: Carl-Erik Andersson, Anna Norberg, Karin Samuelsson, Gerda Holmqvist
Solister: Annika Nilsson, Maria Karlsson

Kören startade för ett år sedan i 2014 som projektkör för olika uppsättningar under ledning av Annika Nilsson, kören sjöng Johannespassionen av J.S. Bach under påsken 2014.