Ceramic Artist

Gittan Jönsson och Gunilla Maria Åkesson ställer ut måleri, grafik, porslin och lergods på Råkulle galleri, Brantevik.
Utställningen pågår nu för fullt, Vi är där personligen vid olika tider. Gittan Jönsson håller vakt på utställningen nu under påskhelgen. Gunilla är där från måndags eftermiddag kl 15 och helgen 10 – 12 april.
Välkomna!

3 – 12 april.
Helger: kl 10 – 18
Vardagar: kl. 13 – 17, efter överenskommelse, ring 070 973 20 61 så kommer vi och öppnar galleriet.

Då är det snart dags för Konstrundan igen. Jag och Gittan Jönsson ska ställa ut tillsammans i Råkulle Galleri, Brantevik. Det samma galleriet som vi tidigare har delat på vartannat år, i år gör vi det tillsammans. Det innebär att ni kommer att möta oss personligen vid olika tider på utställningen. Gittan kommer huvudsakligen att stå under påskhelgen varje dag, jag kommer att vara där några timmar under långfredagen och annandagen. Men så är jag där under hela den sista helgen 10 – 12 april.

Dagliga öppet tider under helgen är kl. 10 – 18.
Under veckan 7 – 9 april, efter överenskommelse mellan kl 13 – 17, ring 0414 – 22006 så kommer någon att öppna galleriet.

Bilden ovan är en liten teaser av vad jag kommer att visa, arbeten ur serien “Shelter”, 2015 och “Still Life” 2014. The Big Mjau får stanna hemma……..

Den här dagen har verkligen varit glädjande!

Jag fick veta att jag har tilldelats 25 000 kr från Bildkonstnärsnämnden, Internationellt Kulturutbyte för deltagande och uppehåll i London på COLLECT, International Art and Craft Fair den 7 – 11 maj, 2015 och London Craft Week under samma tid.

Det är alltid en stor hjälp att få bidrag till sådana projekt, för det kostar en del pengar att delta. Så tack för bidraget!

Så har jag börjat få resultat av mina senaste cylindrar. “Shelter” handbyggda och handmodellerade i högbränt lergods, större och lika tunna som tidigare.
Foto: Peter Carlsson

Min förståelse runt mitt arbete förändras och klarnar hela tiden, här är mina sista anteckningar runt mitt arbete:

De De fyra viktigaste delarna i min arbetsprocess är tiden, hantverket, känslan och cylindern.
Den långsamma rytmen i hantverkets
repeterande, meditativa arbete, skapar rum för kontakt med känslan som jag
sedan uttrycker inom ramen för cylindern som form. Känslor förändras hela tiden
och det gör även mitt arbete, därför är cylindern och hantverket viktigt för
mig att hålla mig till, det ger mig ett fokus och begränsat utrymme men
samtidigt en frihet och glädje. Att undersöka, lära känna och transformera både
känslan i mig själv och mitt uttryck.

English

New results of my work, “Shelter” handbuilt and hand modelled in highbred earthenware, bigger in size and as thin as before.
Photo: Peter Carlsson

My understanding about my work are continuously changing and becomes more and more clear. Here are my last thoughts about my work.

The four most
important parts of my working process by now are time, craft, emotions and the
cylinder.
The slow ryhtm in the repetitive and meditative time I use during my
work. Creates the space where I get in contact with that feeling I express
within the frame of the cylinder as a form. Emotions contniuosly changes and so do my work. Therefore the frame of
the cylinder and the work of craft becomes very important to me. It gives me a focus
and the limits. In the same time it also give me the freedom and joy to look
into, learn to accept and transform those feelings and my work.

Helene Wasling, medicine doktor vid Sahlgrenska Akademin, Göteborg har gjort grundforskning på hur fysisk beröring påverkar vår hjärna. Resultatet av forskningen är väldigt intressant för oss Rosenterapeuter och andra beröringsmetoder. Den bevisar hur viktig beröringen är för att vi ska kunna skapa relationer och bli sociala varelser. Och hur viktig beröringen är som “lim” genom hela livet av samma orsak. Hon kommer också med en förklaring till något som jag alltid upplever, varför alla vill beröra och ta på mina arbeten, handlar om att göra upplevelsen till verklighet!

Här finns en intervju med Helena och forskningsresultaten, följ länken:
Hur fysisk beröring påverkar hjärnan och en Föreläsning på samma tema.

Så är jag hemma i Komstad igen, bagaget är kvar i Dubai, kanske det har anlänt till Kastrup i skrivande stund. Förhoppningsvis kommer det hit imorgon.

Nu är det dags att sätta igång att jobba igen, arbeten ska fotograferas, söknader ska skrivas. Nya arbeten ska produceras till kommande utställningar. Först konstrunda vid påsk, Gittan Jönsson och jag ska dela på galleriet på Råkulle i Brantevik i år. Senare i maj är det dags för COLLECT 2015 på Saatchi Gallery, London, 8 – 11 maj. Dessutom antik mässor i London och New York med Brian Haughton Gallery, London. Så är det separat utställning på Galleri Kaolin, Stockholm i maj 2016. Och under min vistelse i Indien har ytterligare två gallerier hört av sig och vill diskutera arbeten och utställningar. Så mitt kommande 2016 -17 blir nog år för utställningar, det ska bli roligt! Det är alltid bra att ha något att jobba mot, och jag gillar att ta hela rum i besittning med mina arbeten. Det blir en helhet, och jag förstår och ser först då fullt ut vad det är jag har jobbat med.

Vår sista kväll i Kovalam och Indien för den här gången, i natt tar vi flyget tillbaka hem. Med sprängfyllda resväskor av vackra textiler, smycken och stenhuggna små buddhaer.
De här tre veckorna har varit väldigt fina, Indien är ett fantastiskt land att resa i om man klarar att slå sig till ro med att allt går bra och väljer att bara följa med i det som händer. Indier är duktiga på att hela tiden improvisera och alla planer förändras hela tiden, men allt blir bra till slut om man accepterar att det är så. Allt ordnar sig efterhand.
Och mitt uppi allt kaoset (som vi kanske upplever det som) finns det egentligen ingen stress, alla tar det helt lugnt och hjälper varandra och alla hittar sin plats där det finns plats bokstavligt talat, ( speciellt tydligt i trafiken).
Det är liksom ingen vits i att stressa när man sitter i den kaotiska trafiken, och omkörningar fungerar i 4 “filer” när det egentligen bara finns 2, för din chaufför kan det här mycket bättre än du, och vill säkert hem till kvällen han också.

Som uppsummering kan man säga att Indien är ett land som man reser bäst i om man klarar av att bara “flyta” med och ha tillit till att allt går bra, en god portion humor hjälper också, klarar man det kan man ha det riktigt bra här. För egen del så gillar jag Indien, just för att det är som det är, kaotiskt, vackert, högljutt, lugnt, oförutsägbart samtidigt som det absolut är förutsägbart. Ett land där jag känner mig trygg som resenär, jag behöver inte hålla reda på vad som händer runt mig hela tiden. Vilket kanske låter motsägelsefullt iförhåll till vad jag har beskrivit ovan…..men sant.

Vi som har gjort den här resan har valt att ordna allting själva, vi bokade in oss på Ayurveda retreaten på egen hand efter en rekommendation, vi har bokat alla biljetter själva samt hotell i Kovalam. Inget av det här är speciellt svårt längre med internet.
Vi har räknat på att hela resan har kostat ca. 23 000kr per man. Ayurveda retreaten var inkl. Helpension, behandlingar, konsultation hos läkaren, medeciner under vistelsen, yoga och meditations klasser, klasser i Ayurveda filosofi, och ett otroligt varmt omhändertagande och bemötande. De 2 veckorna kostade ca 12 000kr, så till kommer flygbiljett 7- 8 000kr, resten är hotell i Kovalam 1300kr för 4,5 dagar, (delat dubbelrum) mat får du för 50 – 70 kr dagen (vegetarisk kost utan alkohol). Så man får mycket för pengarna!

Jag har lovat att skriva om vårt besök på Smyrna Home i Ooty. Smyrna Home är en stiftelse som bedriver välgörenhetsarbete i Ooty. Man hjälper på olika sätt bla. har man ett barnhem för 15 flickor, man har ett ålderdomshem för äldre kvinnor, man har ett dagcenter där barn med olika handikapp vilka dagligen kommer för att få den träning och behandling de behöver, man hjälper också ca. 300 familjer på olika sätt, dessa familjer får ansöka om hjälp när de behöver den, då får de praktisk hjälp t.ex. med att fixa taket så att det inte regnar in. Bland dessa familjer är det många ensamstående mödrar som man hjälper så att barnen får utbildning och går i skolan.

I hela Tamil Nadu som regionen heter, lockar man föräldrar att sända sina barn till skolan med att ge barnen ett mål mat om dagen. Det kan betyda mycket för en familj att veta att barnen får mat, det gör det värt att skicka barnen till skolan.

Min syster Birgitta och hennes man samlar själva in pengar till sitt projekt som de har valt att arbeta för inom Smyrna home. Eftersom Bernt är snickare insåg han att han kunde hjälpa till med att byta ut en del tak som behövde repareras hos några av de 300 familjerna, så har det tillkommit andra saker som att bygga skorstenar i husen, bygga hela hus etc. Det som är positivt är att det handlar om enkel praktisk hjälp som har stor betydelse för dem som får den.

www.smyrna.org.in

Bilderna ovan är från Ooty.
Bilderna nedanför är från våra sista dagar i Kovalam.

Shopping på Divine Supermarket, Kovalam.

Kvitto från Divine Supermarket, det som är i lösvikt finns inte med i databasen utan skrivs in för hand på kvittot.

Från stranden i Kovalam där många Indier samlas för att ha semester, många på bröllopsresa. På kvällen samlas man för att se på solnedgången över den Indiska oceanen, som ofta är fantastisk!

I går tog vi tåget från Coimbatore till Trivandrum, en 10 timmars ansträngande resa i ett högljutt skrangligt tåg. Jag tror inte att de vagnarna har bytts ut sedan engelsmännen lämnade landet på 40 talet. Men vad kan man begära för en biljett till 30 kr, Katarina som är över 58 fick reducerat pris och betalade bara 18 kr. Av förståeliga skäl var first Class utsålt när vi skull köpa biljett så vi fick nöja oss med Second Class Sleeper. Som definitivt blev en speciell Indisk upplevelse.
Men till trots för omständigheterna var resan bra, det som skulle fungera fungerade, fläktarna i taket, toaletterna var rena, vagnarna var rena, försäljare kom med mat hela tiden om man ville ha det och ytterdörrarna stängdes aldrig. De var en del av luft draget, annars blev det för varmt i tågvagnar. Värmen stiger ju längre ner i Kerala man kommer.

Till slut kom vi utmattade fram till Kovalam, i över 30 graders värme. Till vårt hotel Maharaju Palace. Det ligger så nära havet att jag hör vågorna från den Indiska oceanen där jag sitter nu på terassen.
Och en perfekt oas att återkomma till verkligheten, från vår vistelse i Coonoor. Även om Coonoor var närmare verkligheten på många sätt än vad turisternas Kovalam är.

Jag var här i Kovalam för 3 år sedan, turistnäringen har ökat absolut, med allt vad det innebär, både positivt och negativt. I Coonoor sysslade folk med sitt och brydde sig inte om oss, vi var mest ett spännande inslag i det verkliga Indien. Här i Kovalam är de väl medvetna om oss, för att de lever av oss. Samtidigt är det positivt är de också lever här sida vid sida om oss turister, Kovalam är en levande stad. Folk bor här det är inte bara tillrättalagt för oss. Går man längre bak i bakgatorna finner man de vanliga affärerna och det vanliga livet till skillnad från strandpromenaden. Och befolkningen badar också i havet.

Jag gillar sådana ställen där turisterna inte har tagit över helt, utan befolkningen fortfarande sysslar med det de alltid har gjort innan vi kom.

Vårt besök på Smyrna Home i Ooty i söndags får bli nästa inlägg, som kommer någon gång de närmaste dagarna.