Mitt huvud har verkligen tagit semester denna veckan, alla behandlingar, Yoga, meditationer, måltider, vandringar , hela själva tillvaron här med frisk luft i fjällen och dagliga rutiner, gör att man gärna läser en bok emellanåt men lika gärna kan sitta och glo rätt ut i luften utan en tanke i huvudet och tycka att det är ok.
Här är kvinnorna som masserar oss, fantastiskt duktiga!
Mina behandlingar har nu gått över till massage scrub, med örter ( ser ut som kaffesump), en massage som verkligen går på djupet och man känner sig som att man har varit igenom ett träningspass efteråt, då är det bara att vila sig och ta hand om sig själv, på eftermiddagen får jag “Dhara” behandling, terapeuterna häller en stråle med varm sesamolja över pannan, otroligt avslappnande, men man är ganska utslagen efter den behandlingen också. Och som tidigare kommer gärna tårarna rinnande då man minst anar det, alla här tar så väl hand om mig att det känns helt ok. Som Deela en av mina terapeuter sa ” crying is Ayurveda, bless your tears”. Eller Neela som sa “just emotions? no problem?” och så är det ju, det är bara känslan som kommer och sen går då jag har känt på den och accepterat den, inget stort problem jag bär på och gräver ner mig i. Känslan släpper taget, sen är det så mycket lättare att skratta för det gör vi också en hel del, tro inte annat!
Yogaläraren, Dr Parthipan har en bra kommentar som han repeterar ofta med ett stort leende, “feel your pain, enjoy your pain, no pain, no gain.” När vi sträcker de ömmaste musklerna så gott det går….
Jag har sluppit den värsta bittra medicinen som jag närmast kastade upp till slut när jag skulle svälja den, kroppen ville bara inte ta emot den.
Jag är väldigt tacksam för att slippa den, den var för jävlig…..
För er som nu är intresserade av att ta reda på mer om det här stället har de en web adress: www.ayurveda.com
Man känner sig också ganska skör, att ge sig ut i det verkliga bråkiga och stökiga Indien har verkligen varit en påfrestning ibland. Det är bara skönt att komma hem igen. Men samtidigt är det ju väldigt roligt, att inte veta var jag är någonstans och bara stänga in sig i en stängd bubbla är inte något för mig, jag vill ut och se var jag är. Men här har det känts som att några gånger i veckan räcker, absolut inte varje dag. Det orkar man inte med.
Men vi har varit i Ooty och Coonoor, stökigt och högljutt och väldigt Indiskt…….!!
Dessvärre har bilderna från de här utflykterna försvunnit från kameran, jag har på något sätt klarat att ta bort dem………oklart hur.
Bilderna nedanför kommer från vår första utflykt i Coonoor.
